Back in Bangkok

Da va man hemma igen. Konstigt men det kanns faktiskt sa, att Bangkok ar hemma. Det ar nog bara for att det var sa flangigt i Kambodja, och har vet man hur saker och ting gar till. Resan fran Phnom Penh tig 15 timmar och var helt ok faktiskt. Det var en bit som var fruktansvart lerig sa vi akte i typ 5 km/h men annars var det smartfritt.
Visumet misslyckades vi tyvarr med, kan ju inte lyckas med allt! Nar vi val kom dit och det var oppet for en gang skull sa visade det sig att de inte fattade vad ett dubbelt turistvisum var for nagot och att det skulle ta 5 dagar att soka vanligt visum. Vanligt visum har vi svenskar automatiskt ju! Inte ens pa ambassaden fattar de nanting...

Jag tror att jag blir forfoljd av rattor. Pa en vecka har jag sett 3. Den forsta har jag ju berattat om, den i sangen. Sen sprang det en vid mina fotter nar jag at. Sen kom det en till och sprang mot mig nar jag at och sen stannade den, tittade pa mig och vande och sprang ivag igen. Sen hade Patrick en mus i vaskan. Sista kvallen i Phnom Penh letade jag febrilt efter min klubba som jag vet att jag lagt pa sangen. Jag hinner bli lite halv sur pa Patrick, for en klubba forsvinner ju inte bara liksom! Da far jag sn pa nanting i vaskan. Rattjaveln har tagit min klubba hoppat i min vaska och lagt sig dar och gnagit pa den! Fatta va sjukt! Varfor ville den ligga i min vaska? Vi har dessutom haft en jatte stor odla i rummet. Det ar ju kul att man ar omtyckt iallafall!

Nar vi var i Phnom Phen akte vi ut till The Killing Fields, massgravarna fran Pol Pots tid. Det var helt sjukt att se. Gamla klader och tander pa marken. De hade lagt upp en massa skallar i ett stort monument och man trodde knappt det var sant. Vi gick dar och kikade men det var inte forran pa kvallen som det borjade ga in vad man hade sett. Det sjuka var att det aven pa ett sant har stalle var fullt av skrap och tiggande ungar, har och dar gick det lite getter och kossor och betade. Och nar vi skulle aka tillbaka fragade varat chauffor om vi vill aka och skjuta lite pa en skjutbana som lag i narheten. Inte precis vad man ar sugen pa i det laget.

Igar festade vi till det lite och eftersom vi akt buss i 15 timmar och i princip inte atit mer an en majskolv och lite kycklingvingar sa blev det en kort men intensiv fylla.
Idag ska vi antagligen kolla lite BIO, ser jag fram emot. Imorgon bar det ivag till Koh Phangang, mina gamla hood. Hoppas ni har det bra dar hemma, saknar er!
/Jennie

Just det, ar ju altsa tillbaka i Thailand sa nu ar det bara att ringa och smsa som galningar! Har ar mitt nr:
+66861022067


Forlat...

Har gar ni in pa min blogg for att lasa roliga rese historier och hora hur roligt jag har det. Och det har jag faktiskt. Sa ignorera det forr inlagget, alla har vi vara morka stunder. Kram pa er alla!
//Jennie

Sova med fienden...

Ibland ar livet allt bra svart...

Phnom Penh suger for ovrigt. Kul att va i en huvudstad med trakigare nattliv an Bredared. Tack for den Lonely Planet.

Huvudstad!

Inte mycket till huvudstad Kambodja har, men nu ar vi har iaf. Imorgon ska vi skaffa visum till Thailand pa ambassaden. Spannande va! Forlat, men jag har inte sa mycket att beratta... Har legat i en stol pa stranden de senaste dagarna, och forutom en missanpassad ko eller tva sa har det inte hant sa mkt. For er som ar intresserade och undrar varfor jag inte svarar pa sms sa funkar telefonen inte har i Kambodja. Om en vecka ungefar ar jag back in the game! Da ska du fa mitt nummer Sahar!
//Jennie

Kambodja

Nu har jag varit ivag exakt en vecka. Vi har hunnit med forfanandsvart mycket trots att vi ar de lataste backpackers man kan tanka sig. Vi stannade i Bangkok i tre dagar, hangde pa Khaosan, MBK, det vanliga.
Nu ar vi i Kambodja, tog ett tag att ta sig hit men nu nar man ligger pa stranden sa var det helt klart vart det. Vi fick overnatta i Koh Kong, precis vid gransen. Det sprang manniskor och kackade pa titt som tatt och ville salja olagliga substanser. Och nar jag val tog min efterlangtade dusch upptackte jag att de tjuvkikade pa mig genom hal i vaggen. Kul, skit kul!
Nu har vi varit nagra natter har i Shanokville. som ligger vi kusten. Sa aven om det varit ratt taskigt vader sa har vi lyckats bada lite i alla fall. I natt vacktes jag av att nagot strok mot min arm. En ratta, nej men sa trevligt! Var som ett javla nervvrak resten av natten. Men staller som vi bor pa ar underbart anda, bor hos en jattegullig familj. Sa lange vi ater dar sa bor vi gratis. Perfekt! Igar sag jag min forsta albino, fan va sjukt det ar. Helt vit liksom!
Imorgon aker vi nog vidare till Phnom Penh. Skaffa visum, tjohoo! Forstar inte varfor man maste fixa alla dessa trakiga grejer, jag ar ju pa semester for fan! Kan nog vara bra att komma till en storstad i och for sig. Har borjat fa lite orovackande utslag pa armen och farmasisterna har verkar inte for duktiga.
Saknar er alla dar hemma. Hoppas ni har det bra.

// Jennie

Resfeber.

Fy fan vilken jävla helg! Kommer inte ihåg när jag hade såhär roligt sist, jag älskar er alla! För ett par helger sen introducerade Alex Ful-tal för mig. Något jag insett är världens isbrytare när man träffar nya människor. Man multiplicerar antalet peroner man legat med med skillnaden i ålder på den yngsta och den äldsta man legat med. Jag som kämpat ganska hårt med att få ihop mina 140 poäng blev ordentligt brädad av en kille igår, han hamnade på 2000- nånting. Fattar inte hur de hinner!

Glada Jennie is back, bättre än nånsin! Nu ska jag bara se till att det blir lika bra borta i Thailandet. Imorgon åker jag, känns jätte konstigt. Så nu börjar uppladdningen för fyllan på planet, för det här är nog inte en flygresa jag kan göra nykter.

//Jennie



Full som en kastrull!

Nu är det ett tag sen man skrev, men det är för att jag flängt runt som en vante förstår ni. I onsdags åkte jag och min kära syster Joline ut till pappa för att fiska. Joline drog upp fisk efter fisk och själv satt jag där tomhänt och frusen. Jag hade nästan gett upp när jag äntligen kände något rycka till i spöt, så jag vevade snabbt in lina och drog upp världens största abborre! Den va minst en meter, mellan ögonen! ok, kanske inte men ändå. Så nöjda och belåtna rodde vi in till land. Sen stannade jag där över natten och sa hejdå till familjen Enenge.
Igår sov jag hos min söta lilla farmor, där man alltid är lika välkommen och alltid lika ompysslad.
Sen har jag jobbat torsdag och fredag i teknis matsal som mattant. Något jag ägnar mig åt ibland. Fattar inte att jag tyckte så synd om mattanter när jag var yngre, stackars dem va tråkigt de har... Det är ju as roligt att va mattant! Man får leka med en massa roliga vattenslangar och man kan lura i eleverna precis vad som helst. Igår serverade vi järpar och jag lyckades lura i en stackars sate att järpar var ungefär som korpar, fast mindre. Hahaha, han nöjde sig med att ta några makaroner.
Idag blir det fest hos Hanna, full som en kastrull!
//Jennie

En vecka kvar...

Fan vilken ångest jag har! Jag vill inte åka längre, allt kommer gå åt helvete! Jag har inte fixat allt som behöver fixas, jag kommer inte klara av att vara borta från dem jag älskar i nio månader, jag kommer vara världens ensammaste människa och allt kommer gå åt helvete!
Vänta lite nu, det här känns bekant. Om du tänker efter lite Jennie och för en gång skull åtminstonde låtsas att du känner dig själv så är det ju faktiskt såhär du reagerar varje gång en resa närmar sig. Ja, just det. Att man aldrig lär sig. Fast de förra gångerna har jag i alla fall åkt med personer som pratar med mig, så det här blir något nytt!
Nu ska jag ut på stan och ta tag i saker, så kanske ångesten lämnar magen ett par timmar.
//Jennie

Supa eller inte supa?

Ja, det är frågan. Heter man Hanna och Jennie så ar dett tydligen en fråga som inte kan besvaras förrän 45 minuter innan systemet stänger, i Knalleland!
Vi slänger oss på bussen på Hedvigsborg och Hanna hoppar upp och ner på sätet och påstår att det är "precis som förr i tiden". Väl nere på busstoget propsar Hanna på att vi hinner köpa cigg och ta ut pengar innan bussen går, så vi springer runt som yra höns på busstorget och hinner lagom in i bussen till chaufförens utbrott som resulterar i att han smäller igen dörren och går därifrån! När sedan den rasistiske kärringen i sätet brevid sätter en vindruva i halsen känns det som att måttet är rågat. Hanna börjad dunka tanten i ryggen tills jag skriker - Flytta på dig! och börjar utföra Heimlich. Helt taget ur filmer tåls att tilläggas, så det var inget direkt lyckat räddningsförsök. Så jag frågar (skriker) om det är någon i bussen som vet hur man gör, varpå en kille kommer fram och hävdar att hon kan andas. Tanten är i och för sig blå i ansiktet men ok. Mitt i allt kommer busschauffören tillbaka och startar bussen. Tanten ska av och alla skriker till chauffören att öppna dörren. Sedan mer eller mindre puttar jag ut tanten (mitt primära uppdrag är ju fortfarande att ta mig till systemet!) och säger åt henne att gå till pressbyrån för att få vatten. När vi sedan hoppar ur bussen i Knalleland upptäcker vi till vår stora glädje att vi inte är de enda som är aningen sena och sjukt sugna på alkohol, så tillsamman med våra nyfunna vänner sprang vi glatt till ett fortfarande öppet Systemet!
Nu sitter vi i alla fall här med var sin välförtjänt cider i handen.
Fortfarade 10 dagar kvar tills jag åker, tiden går fort när man har roligt.
//Jennie

Bye bye hår!

Så har man klippt av sig håret, nytt liv ny frisyr. Jag är vekligen jätte nöjd, tack Joline!
Nu bär det alldeles strax av till Gånghester, där man blivit inbjuden på middag. Hannas syster kommer hem från Gotland och hon ska välkomnas hem av B-M:s flygande jakob och en överlycklig syster.
Sen får vi se vad kvällen  har att bjuda på. Är lite orolig för Alex, hon var på nollning igår kväll och sedan dess har det varit dödstyst. Man vet ju aldrig med de där Jönköpnings-borna.
Nu är det 10 dagar kvar folket! Sen blir det troligtvis roligare inlägg än så här, eller åtminstonde mer dramatiska...
//Jennie

Sista ölen i parken?

Har haft en någorlunda händelserik dag i alla fall. Jag undrar vad alla miljonärer gör hela dagarna. Jobbar de för att ha något att göra, eller har de kanske sjukt roliga hobbys som gör att deras liv känns meningsfulla ändå. För det gör definitivt inte mitt just nu. Vänt på dygnet har jag gjort också, uppe hela nätterna.
Imorgon ska Alex stanna kvar i Jönköping och nolla sig, men farmor har förbarmat sig över mig så det blir mys pys för hela slanten. Sjukt skönt att få hänga med de gamla ibland, allt känns så lugnt på något sätt.
Har försökt att göra någon egen slags nollning här hemma, för oss vanliga människor, men tydligen är det bara för studenter för det är ingen som hänger på.
Idag hängde Alex och jag på stan, vi käkade, fikade, och gled lite. Sedan stötte vi på Helena, Emma och Carro och hängde med dem på en öl på Viskan. Det var verkligen jätte trevligt att träffa dem. Det fina vädret gjorde det nästan tvunget att ta några öl i parken, antagligen sista chansen för den här sommaren. En efter en droppade tjejerna av men framåt kvällningen dök Sahar upp och kvällen avslutades med skön musik och en och annan myra innanför tröjan.
Jag får tacka min hemliga gäst för besöket igår och även passa på att be grannarna om ursäkt. Ska försöka komma ihåg persienerna nästa gång.
Nu blir det en farmor-paus i bloggandet. Men I´ll be rigt back!
//Jennie aka Topsy Krets

(Alex, om du läser var 23:e bokstav så kan du uttyda mitt hemliga meddelande. Schhh...)

Vänner


En tribute till mina vänner. Tack för att ni finns!

Jag har vänner som tror det finns en framtid, som tror det finns något bättre, något bättre än idag, jag har vänner, i skogarna i Chapas, på gatorna i Malmö, i Seattle och Prag.

 

Jag har vänner i alla sorters färger, i alla sorters åldrar, av alla sorter kön.  Jag har vänner, som höjer sina röster. Som sätter sig till motvärn. Som vet att det behövs.

 

Jag har vänner som skrattar när jag skrattar. Som gråter när jag gråter. Som vet vad jag vill ha.

Jag har vänner som delar mina drömmar. Som hoppas det jag hoppas. Som längtar liksom jag.

 

De finns i hela världen, jag har dem överallt. Jag har dem i mitt hjärta, jag har dem i min famn, de finns i mina tankar, de finns där varje dag. Det är det som ger mig styrka, det är det som gör mig glad.

 

Jag känner mig modig jag känner mig fri. Jag känner mig tacksam jag känner mig rik. Jag skattar mig lycklig att få ha det jag har. Jag önskar att alla hade vänner som jag.

/Jennie & Mikael Wiehe

image4

Tisdagsfylla?

Förhoppnisvis lyckas jag få med mig några andra tappade själar att supa med mig mitt i veckan. Får hoppas att meine Alex inte är lika trött idag, utan orkar vara med.
Är för tillfället kattvakt åt min gode vän Legolas. var lite orolig tidigare, då jag inte sett till honom på ett dygn. Men nu är han återfunnen! Förstår inte vad jag håller på med, ska jag verkligen jobba med barn? Kan ju inte ens hålla ordning på en katt!
Nu är det mindre än två veckor kvar tills vi åker, verkligen blandade känslor. Hoppas det blir kul i alla fall. Rektorn på skolan i Thailand ringde för ett par dagar sen och frågade om jag kunde ta spanska lektionerna också. Vet inte riktigt hur det kommer att gå, men ungarna går ju bara i sexan så de lär ju inte märka att jag lärt dem fel på flera år!

image3

Alex & Jennie - The Helmets (nytt bandnamn kanske?)

//Jennie

CP-dag!

Här tar man sig för att uträtta diverse ärenden och så går allt åt helvete! Jag skulle fixa pass, VISA-kort och hämta min post från min konstiga inneboende, och misslyckades otroligt nog med ALLT! Hos polisen satt en fet äckelkärring och tyckte att mitt pass var för slitet och att jag därför var tvungen att betala 400 spänn för att få ett nytt, när jag så sent som i fredags blev lovad ett nytt gratis för att det gått sönder. Tro fan att passet är slitet när man dratt runt det över hela världen! De vägrade dessutom ta kort så jag fick surt lunka vidare till banken, där det var nr 68 och jag hade 88! Jag tog en kort sväng på stan för att otroligt nog komma tillbaka till nummer 89, hur stor är chansen?! Jag tog ett djupt andetag och gick sedan ända till Göta för att hämta min post, tro fan att fittan som bor i min lägenhet "glömt" att lägga ut min post! Dessutom har hon satt ett lås på mitt vindsförråd, där alla mina saker står. Hon har inte ens nåt där, vem är så dum så att de låser in någon annans grejer? Fan va förbannad man blir.

Som tur är så blev kvällen desto bättre, med en mysig fika med Sahar(bulan) och Unna.

Får väl hoppas att jag får manligt besök inatt iaf, men som den här dagen sett ut så lär jag väl misslyckas med det också!

Fuck världen!
//Jennie

love

Love wasn´t put in your heart to stay. . .Love isn´t love until you give it away.

Helgens låt: http://www.youtube.com/watch?v=Lt6o8NlrbH

Sjukt smörig låt i och för sig, men men. Är det fest så är det.


Kräftskiva

Jaha, då har man varit på kräftskiva i Ljungby hela helgen. Alex hade många trevliga vänner som alla verkade lika förtjusta i att supa som jag. Värdinnan hade någon slags lek där alla fick var sin lapp med ett uppdrag som de skulle utföra under kvällens gång. På min lappa stod det: Argumentera för Spice Girls reunion "Det bästa som hänt under 2000-talet". Ett uppdrag som jag själv tycker att jag lyckades ganska bra med, speciellt med tanke på att jag under Spice Girls- hysterins era lyssnade på Beatles och knappt vet vad tjejerna heter. Alex fick i uppdrag att ropa Sten Sax Påse tre gånger varje gång någon så båt eller bil, vilket blev en hel del Sten Sax Påse. Som väntat var det jag och Alex som satt kvar långt efter att alla andra däckat och sjöng med till P3:s nattprogram, troligtvis den bästa delen av kvällen. Som vanligt skickades det iväg några inte så jätte genomtänkta sms, förlåt folket! Förstår inte varför mina rim-sms framstår så mycket roligare på fyllan. Alla barnen köpte kondomer på seven eleven, welcome to HIV heaven! Får skriva mer om denna underbara helg imorgon. Peace out!

//Jennie

Ljungby

Sjukt tråkig dag, fixat grejjer hela dagen. Men nu har jag i alla fall kommit en bra bit på vägen. Försäkring, pass, p-piller, check check check! Nu ligger jag och Alex i sängen och tar förvridna kort på oss själva och skrattar ihjäl oss. Imorgon drar vi till Ljungby och super skallarna av oss. Ska bli så jävla roligt!
//Jennie

image2

Respekt?

Det här med fotboll verkar aningen överskattat. Det var betydligt roligare att räkna hur många gånger den fjompiga tjejen i baren kunde springa på toa under 45 minuter än att se ett RÖTT Elfsborg skämma ut sig i Spanien. Vi är gul svarta my ass! Nej en halvlek var det enda jag orkade se och sen bar det iväg hemmåt för att visa Alex mina färdigheter i Sims. Otroligt imponerad hoppas jag.
Idag har jag tillbringar min dag på Trandaredskolan där jag hårt och bestämt försökt lära barnen vart skåpet ska stå. Tyvärr slutade det i total förudmjukelse och de krossade mig i både Fia med knuff och Monopol. När jag var liten respekterade vi de äldre!
Imorgon har jag äntligen en ledig dag och då ska jag banne mig ta tag i allt!

Dagens visdomsord från mannen som kunde tala med gäddor:
"Meningen med livet är som en gammelgädda, svår att hitta men när man väl hittar den så är man en nöjd fiskare."

//Jennie


Blogg blogg blogg...

Det verkar som om alla bloggar nu för tiden, så det är väl dags att moderniserar sig och göra detsamma.
20 dagar kvar till Thailand,alldeles för snart! Det är så typiskt att man ska åka iväg nu, när det äntligen börjar bli lite roligt här hemma i Borås igen. Men men, Thailand är väl inte fy skam det heller, förhoppningsvis...
100 miljoner saker att fixa och eftersom det inte direkt är min starkaste sida att ta tag i saker och ting så har jag nästan allt kvar. Om det funnits ett företag som tog betalt för att fixa alla jobbiga saker åt en så hade jag lätt betalat för det. Gamla människor som inte kan betala sina räkningar och så har ju en så kallad "god man" som ordnar allt åt dem, undrar om man kan få en sådan, om jag visar hur sjukt dålig jag är på sånt här. Eller så är det kanske dags att växa upp.
Nej nu får jag nog hoppa in i duschen så att jag är redo när Alex kommer, vi ska va otroligt kultiverade idag och kolla på fotboll. Heja Elfsborg, Fuck Valencia!
//Jennie

image2

Nyare inlägg
RSS 2.0